Pristina, Kosovo

Jag fick ett samtal idag från svenska ambassaden i Pristina i Kosovo.

Lite senare på dagen fick jag det här:

un petit voyage à Nice

Efter min statistiktenta från helvetet bestämde jag och Jeppa oss för att åka i väg någonstans. Den här hösten har varit den stressigaste i världshistorien. Jag har varit på skolan 08.00 och kommit hem 22.00 vissa kvällar och har inte haft en enda riktig helg. Så det var dax att röra på sig och vara ledig. Det blev weekend till Nice. Här kommer lite kassa mobilbilder.



Vyn från vår balkong.





Vi tog tåget till Ventimiglia, Italia.



Där åt Jesper sin första italienska pizza. Själv åt jag Arribiata.



Sen tog vi tåget till Monte Carlo, Monaco, och tittade på casinot.



För min del blev det en hel del dålig mat eftersom Jeppa tyckte att det var så tråkigt att beställa samma maträtt. Jag tog nåt som lät gott på franska och det visade sig vara vanlig spagetti med olivolja och lite basilika. Hände mer än en gång.



Sista dagen var det sånt här väder.



Så då gick vi på bio.

Sen åkte vi hem till den gråa vardagen. Vi var båda panka och jag låg efter i skolan.

En liten resa

Jag och Jeppa var ju utomlands i augusti, här kommer lite bilder:



Vi drog till Malaga.



Där var det varmt. Höll på att dö.


Vi hade en fin dörr.



Åsså var det fest där!



Vi åkte till Gibraltar. Det var skönt att vara på engelsk mark igen.



Där bodde det apor.







Det var fint och svettigt.





Sen drog vi till Valencia. Jesper trodde att utrymningsplanen på museet var ett konstverk.



I Valencia gick vi på Ocenografic, ett coolt akvarium.



Jag ville bada.



Sen blev det Marrakech.





Sen åkte vi till Atlanten och Essaouira.



Där blev Jeppa ompysslad.



Vädret var som Gbg en riktigt varm sommardag.



Jeppa blev glad för att han fick röka inne. Han var ju inte med på den tiden då krogen inte hade rökförbud.



Sen tillbaka till Marra.


Sen åkte vi ju till Madrid men där blev jag magsjuk så därifrån finns inga bilder.

De osynliga offren

Jag har precis skickat in min artikel till Utrikespolitiska föreningens tidning Uttryck. Här kommer en liten sammanfattning av artikeln. Den handlar om män som våldtas i konflikter. Man hör sällan deras historier. Först januari i år ändrades FBI:s definition av våldtäkt till att även innefatta män som blir våldtagna. Detta är 2012 och fram tills i år har alltså en man som blivit våldtagen inte setts som ett våldtäktsoffer enligt FBI definition, för att vara det måste man vara av kvinnligt kön.

Jag har intervjuat Maria Eriksson Baaz som är forskare som har intervjuat män i Demokratiska Republiken Kongo och skrivit en rapport om detta i samarbete med Sida. Enligt henne vill många mena att den stora förekomsten av sexuellt våld i DRK beror på könsmaktsordningen mellan män och kvinnor i samhället innan konflikten bröt ut.

- Det finns en politisk poäng med att föra fram detta eftersom man då kan legitimera att det är viktigt att arbeta med jämställdhetsfrågor generellt även under fredstid för att på så sätt kunna förhindra att sexuellt våld sker i krigstid.

Men Eriksson Baaz menar att man inte kan reducera sexuellt våld till stora ojämlikheter i samhället innan konflikten eftersom det än så länge inte finns några bevis för detta. Det finns inga belägg för att det inte skulle kunna förekomma sexuellt våld i ett land som kommit lång i jämlikhetsarbetet, som Sverige till exempel, om det skulle utbryta krig här.

Tabun kring manliga våldtäktsoffer är ofta särskilt stark på grund av den starka obalansen mellan offer och manlighet. Att vara ett offer för sexuellt våld symboliserar ”misslyckad manlighet”.

- Det är kopplat till idéer kring maskulinitet i form av att kunna skydda sig själv från yttre våld och andra typer av övergrepp, medan offerskap är kopplat till feminitet. Mannen förväntas kunna skydda och försvara sig själv och om man då utsätts för våld, och framförallt sexuellt våld, ses man som en misslyckad man. Därför blir det mer stigmatiserat för män.

Ofta förstärks även detta genom att en våldtagen man tenderar att få en homosexuell identitet tillskriven sig. Paradoxalt nog ses inte mannen som våldtar utan mannen som blir våldtagen som suspekt homosexuell.

Det stora fokuset på kvinnliga våldtäktsoffer och att män hålls mer eller mindre osynliga i debatten leder till konsekvenser enligt Eriksson Baaz.

- Genom att man inte ser männen så reproduceras de här könsstereotyperna, så att säga, och kvinnor blir offer i en svaghetsposition medan männen blir förövare och i maktposition. Att dessa reproduceras är i sig kopplade till och är en del utav logiken till varför våldtäkt är så effektivt.

Vi vet väldigt lite om vad som händer med de våldtagna männen efteråt. Dels är datan undermålig och dels har inga sådana studier gjorts ännu. Enligt Eriksson Baaz borde även män som inte blivit våldtagna men har tvingats att våldta ha rätt till rehabilitering.

- Inga studier har gjorts om detta ännu så vi vet faktiskt väldigt lite om det. Vi vet att män blir våldtagna och vi att män har tvingats våldta familjemedlemmar framför familjen och kanske även andra och vi vet att kombatanter blir tvingade till att våldta, men vi vet inte vad som händer med dem efteråt. Men vi vet att det händer och vi vet att de nästan inte får någon hjälp.

Sommarens sista sju dagar

Vad hände med den här sommaren? Den försvann. Jag har badat i Bondsjön en gång ensam, så när som på två svärmande ungdomar. Jag har inte varit på stranden en enda gång.





- Om en vecka åker vi till Spanien och Marocko! säger J.

I broke my foot in New Orleans with 21 kids and a bucket of beans

Jag har brutit fotleden. Jävla klantarsle. Första dagen kändes det som att jag hade blivit rullstolsbunden. Helt allvarligt kändes det som att jag var dömd att spendera all min tid i sängen och att mitt liv var slut. Patetiskt. Såhär tre veckor efteråt klarar jag mig ju riktigt bra. Hoppar runt på de där kryckorna och livet är verkligen inte slut. Men jag klagar ändå. Sen fick jag höra att en vän fått ett tråkigt besked och då ser man saker lite annorlunda. Vilken jävla idiot jag är som går och klagar. Jag har det ju så himla bra. Får taxi till och från skolan t o m. Jag skriver handlingslistor och får varor till min dörr. Nej, mig går det verkligen ingen nöd på.

I morgon har jag lovat mig själv att jag ska ta mig till ICA...