Jag har börjat läsa albanska. Det kändes rätt. Ska jag vara här så pass länge vore det skönt att kunna vara trevlig mot lokalbefolkningen och lite ta seden dit jag kommer. Jag vill inte vara en av alla internationals som kommer hit och talar engelska och agerar som att de äger stället. Det var utgångspunkten i alla fall. Nu efter två månaders studerande känner jag mig ännu inte helt trygg med språket. Detta har stor inverkan på min självbild eftersom jag alltid har sett mig själv som “språktjejen”, hon som är så duktig på språk, även fast jag aldrig tog någon språkkurs på gymnasiet.
Jag går två timmar i veckan till Kristina. Hon är en härlig kvinna som är bestämd men som ändå kan skämta. Hon säger Katastrofë flera gånger under lektionen. Kristina flyttade till New York men det var katastrofë så hon kom tillbaka. Hon kände sig så liten i the big apple och längtade till och med till leran i Pristina. Staden där hon alltid stöter på någon hon känner när hon går på stan. Lite som Härnösand.
Vi lär oss prata gheg, vilken är en av två dialekter inom det indoeuropeiska språket albanska. Den andra heter tosk och talas i söder om Shkumbifloden i Albanien. Gheg talas norr om floden och i Kosovo. Tidigare talades gheg av majoriteten av albanerna men den albanska kommunistiska diktatorn Enver Hoxha (in office 1941 to 1985) kom från en by där det talades tosk och bestämde att det skulle vara det officiella språket i Albanien. Sedan dess har grammatik för gheg toskifierats i Albanien så jag kanske inte kommer ha så stor nytta av det här språket utanför Kosovo. Skriven gheg i Kosovo skiljer sig också från albanskan ungefär på samma sätt som skriven spanska i Spanien skiljer sig från den i Mexiko. Armend på mitt jobb blir hela tiden irriterad när han ser mig göra mina språkuppgifter då han tycker att jag lär mig slarvig albanska.
But this is how you talk, right? - Yes, but you should learn it properly!
Kristina har varnat mig för detta. - If you show this to a Kosovar, aaah shumë katastrofë!
Det bästa med de här lektionerna är att de är mer än bara lektioner. Som David, irländaren i min grupp, uttrycker det it’s life lessons really. Hon berättar om hur familjen är viktig i Kosovo, hur ojämställt det är mellan kvinnor och män, hur viktigt giftemål är för kvinnor här och hur familjen lägger sig i förhållanden. Hon har berättar även historier från kriget och hur man nu börjar se hur det har påverkat människor. I never knew the word stress before the war!
Några ord och fraser på gheg:
A je mirë? A je lodhë? - Är du ok? Är du trött?
Hälsningsfraser här i Kosovo. Kosovarerna på vårat kontor hälsar på högt uppsatta ministrar på detta sätt. Kan kännas märkligt att fråga folk om de är trötta men shka me bo - vad gör man.
Prishë - Trasig.
Lite komiskt med tanke på att huvudstaden heter Prishtinë. En annan rolig grej med det här ordet är att de t ex säger tamli është prishë, dvs mjölken är trasig om den har blivit dålig. Kristina brukar också säga s’prish problem vilket betyder ungefär du kan inte ha sönder problemet, det kan inte bli värre.
Mik - väldigt, väldigt god vän/mer än en vän.
BUT then UNMIK came!
Mirëupafshim - Nästa gång vi ses hoppas jag det är för något bra.
Kristina har berättat att människorna i Albanien förr i tiden brukade bo väldigt långt ifrån varandra och för att kommunicera gick man upp på bergen och skrek till varandra. De nyheter man berättade var oftast om någon hade dött eller om någon hade gift sig, därför avslutade man alltid med denna fras. Jag hoppas vi ses för något bra nästa gång och den används även idag.
Nuk ka punë në Kosovoë - Det finns inga jobb i Kosovo.
Of course there is work in Kosovo! People are just lazy. Det är Kristinas teori i alla fall. Med en arbetslöshet på mellan 42 och 49 procent är det lite svårt att tro. Jag hade i uppgift att berätta om min bästa vän så jag skrev om Thorra och att hon var servitris (kamariere) men att hon var arbetslös nu.
Nuk ka punë në Kramfors!
Ktu banon ni hajn - Här bor en tjuv.
Partiet Vetëvendosje skrev detta på premiärminister Hashim Thaçis dörr.
