Helderberg hike

Igår hämtade Kim mig 07.30 och vi åkte till Helderberg farm. Kim är en s k social entrepenör och arbetar åt UNASA en gång i veckan. Hon med i ett kvinnligt nätverk där en kvinna från varje kontinent kommer att utföra olika expeditioner för att genom det sprida miljömedvetenhet. I maj kommer hon vandra i Himalaya så hon behöver komma i form. Det behöver även jag så vi bestämde oss för att ta en 2 milsvandring i ett av de närliggande bergen, Helderberg.



Det här är hunden Socki (socka på afrikaans) som vi träffade vid kaféet i början av vandringen. Han följde oss troget och lojalt hela vägen.


Kim och Socki.


Det var vingårdar där också.




Vacker utsikt från Helderberg. Man ser ända bort till Table Mountain.



Kim och jag.




Det var riktigt svettigt. Trots att vi började vandra kl. 07.50 så var hettan redan stark. 2 liter vatten gick åt, lätt. Vi försökte ge Socki, stackaren, också men han dricker inget från främlingar. His mama taught him good.

Efteråt tog vi en kaffe på kaféet och pratade religion, sexuell läggning och sydafrikansk politik. Sen åkte vi stranden där jag badade för andra gången igår. Blev som ett lyckligt barn i det varma, men uppfriskande vattnet.



Idag har jag fruktansvärd träningsvärk i rumpan och jag tror aldrig jag har bränt mig så mycket i hela mitt liv. Det gör ont att ha kläder på sig. Den afrikanska solen är inte att leka med.


:(

UN Leaders Programme

Jag spenderade förra veckan i Waterfront i Kapstaden och hjälpte till att organisera UN Leaders Programme 2013. FN har ett eget utbildningsprogram som heter UN System Staff Collegue (UNSSC) som utbildar FN-personal. Den här gången var det ledarskapsutbildning för chefer inom olika FN-organ som är stationerade i Afrika. Jag har sprungit omkring som en dåre, sett till så att alla hade dokument, kaffe och att de var nöjda. Jag har fått träffat spännand personer och lyssnat på inspirerande föreläsningar. Jag har fått massa pepp som “reach for the stars” och Bengt Denniscitat som “the sky is the limit”, men jag har också fått höra saker som “if I had your CV infront of me I would never hire you, because you’re from Sweden” eftersom de oftast vill antälla folk från utvecklingsländer. Jag har dock fått en massa kontakter och blivit bjuden till Senegal, Zimbawe, Egypten etc. “you have to see the Victoria falls before you leave Africa!”.


Konferensen höll till på Graduate School of Business, University of Cape Town, vars byggnad brukade vara ett fängelse.

På tisdagen när jag fick skjuts till mitt guest house som jag skulle sova på satt det ett gäng irländare och en brasilianska vid baren. Det blev en sen kväll och jag mådde inte helt bra på onsdagen men det var det värt för det var en av de roligaste kvällarna på länge.



På fredagen kom Lionel Davis och föreläste för oss. Han var fånge på Robben Island och berättade för oss om apartheid och hur de utbildade sig i fängelset.



Sen tog vi båten till Robben Island!




Cape Town.


Till höger syns stadion som byggdes för VM. Där spelade föresten Rihanna i onsdags så stora delar av Kapstaden var stängd för trafik.




Det här är Adebayo. Han är stationerad i Senegal men är från Nigeria. Han har bott i Uppsala i 6 år så han sa godmorgon kompis till mig varje morgon.


Vår guide, även han en föredetta fånge. Bilden på Mandela nedanför honom togs av en journalist när Mandela var på Robben Island. Fångvaktarna visste om att journalisten skulle komma så de satte på honom nya kläder. Eftersom Mandela var svart hade han annars bara shorts och en t-shirt. De färgade fångarna fick sockar, långbyxor, långärmad skjorta och en hatt. Allt för att skapa klyftor.




Mandelas cell.


Det fångarna fick sova på.
Sen blev det photoshoot och Cape Town shoots innan vi åkte tillbaka.




Anne, jag och Ayanda.

Väl tillbaka blev vi tackade och jag fick ett gruppfoto av oss och alla delegater, ett läderfodral till datorn och en bok från Mehrdad som var en av föreläsarna.



Det har varit en mycket givande vecka även om den har varit utmattande. Det känns väldigt tomt nu när det är över.

September

Jag har varit här i fyra veckor nu. En månad. Hade tänkt vara ambitiös och skriva ett långt inlägg om Sydafrika men det får bli en annan gång. Visar lite bilder istället.

Dagen efter jag kom hit fick jag åka till Cape Town Provincial Parliament och titta på Schools Model United Nations som gymnasieungdomar deltog i. Jag var så sjukt imponerade av eleverna! Jag har ju studerat säkerhetsrådets mötesprotokoll noga i min C-uppsats och vissa av delegaterna var spot on i sin retorik och lät precis som det land de skulle representera! Senare fick jag höra att ungefär hälften av eleverna var från mindre priviligerade skolor men det märktes inte av alls.



24 september firar Sydafrika Heritage Day. UNASA firade med musik från the Field Band Foundation. De arbetar med barn från fattiga områden och hjälper dem att utvecklas inom musik men de hjälper även till med HIV-tester och kunskap. Så jäkla svängigt.








Jag har varit på min livs första sydafrikanska braai. På sydafrikansk mark iaf, kom i kontakt med detta braai i London också. Jag har även sett min första rugbymatch. Springboks South Africa mot All blacks New Zealand. Det var faktiskt väldigt roligt! Det var mycket att hålla reda på men det var riktigt underhållande. Från det jag har sett i filmer har det mest sett ut som tjocka män som ligger på varandra i en hög mest hela tiden men det var mycket spel och väldigt spännande. SA vann dessvärre inte.


Stella i Springboksfärgerna.

Annars går jag till gymmet nästan varje dag. Folk tror att jag är något slags fitnessfreak, både för att jag går till gymmet, "that's sooo far!" (20 min promenad tycker inte jag är långt), och för att jag går dit så ofta. Men om jag ska vara ärlig har jag inte så mkt annat vettigt att göra på fritiden. Jag slutar jobbet 13.00. Vad ska jag fylla dagarna med annars? Jag har även börjat ta franska lektioner. På lektionerna är det jag, en lärare, en pensionär och en hemmafru. Jag försöker göra något nyttigt.


På kvällarna kollar jag och kvinnan i huset som jag bor med på 7de laan. Ett afrikaans tvprogram som jag trodde var typ som Hem till gården eller nåt från början men nu gillar jag det faktiskt. Varje dag säger hon jag bor med "oh, our program!" och så skyndar vi oss till tvn.

Här är ett smakprov: