I broke my foot in New Orleans with 21 kids and a bucket of beans

Jag har brutit fotleden. Jävla klantarsle. Första dagen kändes det som att jag hade blivit rullstolsbunden. Helt allvarligt kändes det som att jag var dömd att spendera all min tid i sängen och att mitt liv var slut. Patetiskt. Såhär tre veckor efteråt klarar jag mig ju riktigt bra. Hoppar runt på de där kryckorna och livet är verkligen inte slut. Men jag klagar ändå. Sen fick jag höra att en vän fått ett tråkigt besked och då ser man saker lite annorlunda. Vilken jävla idiot jag är som går och klagar. Jag har det ju så himla bra. Får taxi till och från skolan t o m. Jag skriver handlingslistor och får varor till min dörr. Nej, mig går det verkligen ingen nöd på.

I morgon har jag lovat mig själv att jag ska ta mig till ICA...

Flogsta 93 C

En vacker kväll i ett inte allt för vackert Flogsta. Tv-spel och kaffe i goda vänners lag.

Nobels fredspris

Var och lyssnade på mottagarna av Nobels fredspris i Universitetsaulan i Uppsala igår. Leymah Gbowee och Tawakkul Karman var coola brudar och mycket inspirerande. Vill en läsa vad som sades så har jag skrivit om det här.

Back in Oppsal och livet är gött

How's Copenhagen?

Var på klubb i en kyrka igår. En gammal gregoriansk kyrka typ. Det var märkligt men bra lokal. Hög musik i den grottliknande källaren. Gå ut och röka på kyrkans bakgård.

Förfesten låg nära mig, off Southampton road. Där träffade jag en tjej som frågade hur det var i Köpenhamn när jag sa att jag kom från Sverige. Sen lite senare hade hon återigen glömt bort min härkomst, "so tell me more about Copenhagen?".

24

Jag hade en jättebra födelsedag! Inget märkvärdigt men det kändes bra. När jag fyllde 21 så vandrade jag omkring ensam på gatorna i London, jag minns att jag åkte till Kilburn bara för att strosa. Då var jag alldeles nöjd och tillfreds. Förmodligen för att jag kände att jag gjorde någonting bra och då får man mindre ångest. I år hade inte min tillfredsness bara att göra med det faktum att jag är i London, utan människorna omkring mig gjorde den ännu bättre.

Så på min födelsedag åkte jag först in till stan och unnade mig en massa mjuka paket till mig själv. Sedan unnade jag mig god mat och sedan gick jag och Frans-Petter på en jättemysig pub och drack öl och pratade om livet. Sedan var det house warming hos Inga som har flyttat till Camberwell. Där hade de köpt tårta åt mig <3

På vägen hem köpte jag och Frans-Petter mer öl och var vaken hela natten och pratade hemligheter.

Dagen-innan-min-födelsedags-dag

Imorgon fyller jag år. Födelsedagar är viktiga. De är viktiga för att de fungerar som en måttstock. Eftersom jag minns exakt vad som hände för ett år sedan så blir jag påmind om dåtid och framtid. Rör jag mig framåt? Har det skett någon förbättring sen förra året? I år blir det lätt för förra födelsedagen var fruktansvärd. Jag var ensam hela dagen. Gick promenader i Uppsala, pratade med Frans-Petter på telefonen. "Säg nåt kul, gör mig glad! Jag fyller år!"

I år är jag med Frasse och ikväll tog vi oss ut på en riktig långpromenad i området. Jag visade vart mina bibliotek låg och vart olika uteställen var. Han visade mig vart polisstationen låg. Stor-Tesco var stängt så vi fick gå till fyra olika affärer för att kunna laga mat. Men det var fint, nästan som i utlandet. Sån där mörk himmel, de färgglada ljusen från de små gatubutikerna som ligger brevid varandra på en shoppinggata i Peckham. Frans-Petter hade med sig färddricka åt oss och vi gick genom parken, kom hem och lagade mat och hade en riktigt fin dagen-innan-min-födelsedags-dag.