UN Leaders Programme

Jag spenderade förra veckan i Waterfront i Kapstaden och hjälpte till att organisera UN Leaders Programme 2013. FN har ett eget utbildningsprogram som heter UN System Staff Collegue (UNSSC) som utbildar FN-personal. Den här gången var det ledarskapsutbildning för chefer inom olika FN-organ som är stationerade i Afrika. Jag har sprungit omkring som en dåre, sett till så att alla hade dokument, kaffe och att de var nöjda. Jag har fått träffat spännand personer och lyssnat på inspirerande föreläsningar. Jag har fått massa pepp som “reach for the stars” och Bengt Denniscitat som “the sky is the limit”, men jag har också fått höra saker som “if I had your CV infront of me I would never hire you, because you’re from Sweden” eftersom de oftast vill antälla folk från utvecklingsländer. Jag har dock fått en massa kontakter och blivit bjuden till Senegal, Zimbawe, Egypten etc. “you have to see the Victoria falls before you leave Africa!”.


Konferensen höll till på Graduate School of Business, University of Cape Town, vars byggnad brukade vara ett fängelse.

På tisdagen när jag fick skjuts till mitt guest house som jag skulle sova på satt det ett gäng irländare och en brasilianska vid baren. Det blev en sen kväll och jag mådde inte helt bra på onsdagen men det var det värt för det var en av de roligaste kvällarna på länge.



På fredagen kom Lionel Davis och föreläste för oss. Han var fånge på Robben Island och berättade för oss om apartheid och hur de utbildade sig i fängelset.



Sen tog vi båten till Robben Island!




Cape Town.


Till höger syns stadion som byggdes för VM. Där spelade föresten Rihanna i onsdags så stora delar av Kapstaden var stängd för trafik.




Det här är Adebayo. Han är stationerad i Senegal men är från Nigeria. Han har bott i Uppsala i 6 år så han sa godmorgon kompis till mig varje morgon.


Vår guide, även han en föredetta fånge. Bilden på Mandela nedanför honom togs av en journalist när Mandela var på Robben Island. Fångvaktarna visste om att journalisten skulle komma så de satte på honom nya kläder. Eftersom Mandela var svart hade han annars bara shorts och en t-shirt. De färgade fångarna fick sockar, långbyxor, långärmad skjorta och en hatt. Allt för att skapa klyftor.




Mandelas cell.


Det fångarna fick sova på.
Sen blev det photoshoot och Cape Town shoots innan vi åkte tillbaka.




Anne, jag och Ayanda.

Väl tillbaka blev vi tackade och jag fick ett gruppfoto av oss och alla delegater, ett läderfodral till datorn och en bok från Mehrdad som var en av föreläsarna.



Det har varit en mycket givande vecka även om den har varit utmattande. Det känns väldigt tomt nu när det är över.