Syk

Jag är sjuk. Syndomaste sincerely sjuk. Vi åt lunch med praktikanten från norska ambassaden som har varit här i fem månader igår och han sa att han också blev riktigt syk första tiden han var här. Kroppen arbetar så hårt med alla avgaser att det är lättare att bli sjuk. Så nu ligger jag här.

Norrmannen var riktigt trevlig. Han spurte om vi skulle bli med på middag også. Vi åt middag på Pishat som ligger precis utanför oss igår. Jag fick prova en typisk albansk rätt som bestod i oxkött och yoghurt. Smakade lite som en omelett fast med yoghurtsmak. Gott var det iaf. Jag provade även raki, albansk sprit som används som medicin här. Men det hjälpte tydligen inte. Jag hoppas jag blir frisk till nästa vecka för då händer det mycket. Vi ska hålla en praktikantträff för alla svenska och internationella praktikanter här i Pristina på torsdag och sen är vi bjudna på fest med svenska militären på fredag och så skulle jag vilja åka någonstans i helgen. Kämpa Emma.

Skopje

Idag blev jag hämtad 07.00 och skjutsad till Skopje, Makedonien. Där var det krishanteringsmöte med ambassaden där samt ambassaden i Tirana, Albanien. Mannen som hade varit Chargé d'affaires i Bangkok när tsunamin slog till i Indiska oceanen 2004 var där och pratade. Han hade väldigt mycket intressant att berätta och det väcktes en hel del diskussion. Sedan gick vi runt lite i Skopje och tittade på alla hundratals monument som uppförts på Alexander den store och hans pappa och hans kusin och hans svåger osv. Jag köpte en väska i gamla stan. Skopje känns mycket mer som än stad än vad Pristina gör. Pristina är en stor by som de brukar säga här, men i Skopje kunde man urskilja en stadsplanering och jag tror till och med jag såg McDonald's.

Vi tog vägen förbi Serbien på vägen hem eftersom de andra skulle åka dit i helgen. Eftersom Serbien tycker att Kosovo tillhör Serbien så betyder det att om man åker från Kosovo in i Serbien utan att ha en serbisk stämpel i passet menar de på att man befunnit sig olagligt i Serbien. Om man däremot åker till Makedonien och sedan in i Serbien så är det okej. Så vi åkte alltså och fick serbiska stämplar i passet som nu gäller i tre månader.

(Badhus-)Joan

Idag var min handledare sjuk så jag har fått sitta med på lite Sida-möten, vilket har varit intressant och så har jag fått läsa en massa om Kosovos EU-närmanden. Eftersom hon var sjuk har jag även fått agera sekreterare. Kände mig väldigt Mad men.

Hi, I'm calling on behalf of Chargé d’affaires at the Embassy of Sweden, unfortunately she's not gonna be able to make it to your event tonight due to illness.

Bröllop

Jävlar va röj det var på bröllopsfesten! Ringdans och liveband och fri bar. Tydligen slår alla på stort när det kommer till bröllop här. Jag frågade en kosovoalban hur de hade råd att göra det när nästan hälften av befolkningen är arbetslösa. "The envelopes!". Alla lämnar kuvert med pengar, jag och Agnes gav 20 euro till ett brudpar vi aldrig hade träffat. Jag började fundera på om det gick att göra i Sverige, hur kan en vara säker på att alla som är inbjudna kommer? Jag fick förklarat för mig att alla inbjudna måste komma här. Det är riktigt oartigt att inte dyka upp när man har fått en inbjudan.

Ljudvolymen var fruktansvärd. När vi kom ut därifrån kändes det som att man hade en moln av bomull runt huvudet och det ringde i öronen och alla kläder stank av rök. Men jag hade kul!

Step into my office baby

Idag har åter varit en intensiv dag. Försöker fortfarande få grepp om allting. Det har varit otroligt mycket intressanta saker som har berättats för mig idag, allt är så spännande, men eftersom vi hade säkerhetssamtal idag också är det inte mycket jag kan berätta av säkerhetsskäl. Har fått väldigt mycket mer kunskap om hur Sidas verksamhet fungerar. Det börjar också kännas bra att jag gjorde för förvaltningstentan i fredags då förvaltningslagen och OSL är uttryck som det slängs flitigt med.

Ikväll ska vi på kosovoansk bröllopsfest. Det är Armend från ambassaden som har gift sig. Att gifta sig är tydligen det största och viktigaste en kan göra här så det ska bli intressant. "Det är verkligen en BIG DEAL här så klä upp er i det finaste ni har!" så de på kontoret. Sphresa kommer och hämtar oss i taxi trots att det är 10 minuters gång till baren för att hon har så höga klackar. Själv tänkte jag ta nike-sneakers.

I vart fall feminist

Så Nyamko Sabuni har avgått. Nya jämställdhetsministern verkar ju vara feminist iallafall. Det är helt sjukt att Sverige har haft en jämställdhetsminister som inte har kallat sig feminist. Jag förstår det verkligen inte.

Eller som Caitlin Moran utrycker det i boken som jag just håller på att läsa:

When statistics come in saying that only 29 per cent of American women would describe themselves as a feminist - and only 42 per cent of British women - I used to think, What do you think feminism IS, ladies? What part of 'liberation for women' is not for you? Is it freedom to vote? The right not to be owned by the man you marry? The campaign for equal pay? 'Vouge', by Madonna? Jeans? Did all that good shit GET ON YOUR NERVES? Or were you just DRUNK AT THE TIME OF SURVEY?

Första dagen på ambassaden

Idag har varit en väldigt intensiv dag. Alla på ambassaden har verkligen varit jättetrevliga. Vi började med att träffa Maria som är Head of Development Cooperation och pratade lite om hur det svenska bistånd ser ut i Kosovo. Det är inriktat på tre mål: miljö och klimat, demokrati och mänskliga rättigheter och utbildning. Sedan fick jag träffa Ingrid som är Chargé d’affaires och som kommer vara min handledare. Hon berättade lite om Kosovo och vad hon och jag ska göra i vår. Hon beskrev det som att de på biståndssidan arbetar i processer och cykler.
"Vårt arbete på den politiska sidan går mer såhär" sa hon och knäppte med fingrarna.

Det jag kommer få göra i vår är att skriva rapporter, ta fram underlag och följa med på möten och konferenser. Ibland kommer jag kanske få åka ensam någonstans och komma tillbaka och hålla en genomgång för de andra om vad som hade sagts. Klädseln på ambassaden är informell men jag skulle alltid ha en kostym hängandes på ambassaden då Ingrid i sista stund skulle kunna be mig följa med till exempelvis ministeriet. Eftersom arbetet på den politiska sidan kan vara väldigt hektiskt i två veckor för att sedan bli väldigt lugnt i två veckor så har jag blivit ansvarig för ambassadens hemsida för att hålla mig sysselsatt under de lugna veckorna. Tanken är att jag ska uppdatera sidan och följa upp projekt och skriva texter. "Så fort det händer något, vara sig det är biståndssidan, politiska sidan, miljösidan eller militären, ska du följa med och ta med dig en kamera och skriva om det". Tanken är att det ska komma en text i veckan ungefär. Det låter så himla roligt men samtidigt läskigt. Jag vill att det ska vara slutet av mars nu och att jag har kommit in i det. Jag vet att jag kommer ha sån fruktansvärd prestationsångest på de första texterna. Samtidigt läser jag nu kommunikationsstrategier från Belgrad och känner mig så himla pepp! Det finns så mycket jag jag skulle kunna göra med hemsidan och kommunikationen i övrigt känner jag (har lite planer som pyr redan) och det känns riktigt, riktigt roligt!


Annars har dagen mest gått ut på att träffa alla, se hur deras måndagsmöten går till och få reda på lite saker om säkerhet.

Nu ska läsa klart kommunikationsstrategierna och sen tror jag det blir en tidig kväll. Det var så många intryck idag att hjärnan känns alldeles mosig.

Kosovo

Kosovo är ungefär lika stort som Gotland, med en yta på 10 887 km2 och en befolkning på knappt 2 miljoner. Drygt 90% av dessa är kosovoalbaner, ca 8% är kosovoserber och resten tillhör andra etniska grupper, främst roma och ashkali. Ungefär 200 000 av invånarna bor i Pristina.

Kosovoalbanerna är i huvudsak muslimer medan kosovoserberna är ortodoxa. Ca 8% av befolkningen är katoliker (de håller just nu på att bygga en jättstor katolsk kyrka i Pristina vilken kommer rymma fler folk än det finns katoliker i staden och den kommer således vara rätt tom).

Efter konflikten 1998-1999 med Milosevic' massfördrivning, de följande Nato-bombningarna och den jugoslaviska arméns tillbakadragande, etablerade FN 1999 en intermisadministration (United Nations Interrim Administration Mission in Kosovo, UNMIK) genom säkerhetsrådets resolution 1244. Sedan 1999 har Nato bidragit med säkerhetsnärvaro genom KFOR. I mars 2002 bildades det temporära självstyret (Provisional Institutions of Self-Government, PISG) vilket sedan dess gradvis övertagit många av UNMIK:s befogenheter för att sköta den offentliga verksamheten, hälsovård, utbildning etc.

Den övergripande politiska från har under lång tid i Kosovo handlat om självständighet från Serbien eller inte. I november 2005 utsåg FN:s generalsekreterare finländaren Martti Ahtisaari till särskild envoyé för förhandlingar om dess framtida status. Efter fruktlösa förhandlingar med politiska representanter från Pristina och Belgrad överlämnande han till FN ett förslag om Kosovos framtida status, den sk Ahtisaari-planen. I denna föreslogs att Kosovo skulle erhålla självständighet övervakad av det internationella samfundet. Säkerhetsrådet kunde inte enas pga att Ryssland motsatte sig förslaget. I Kosovo började man dock förbereda en statuslösning med Ahtisaari-planen som grund.

Den 17 februari 2008 antog Kosovos parlament en självständighetsförklaring som bl a innehöll försäkring om att genomföra Ahtisaari-planen inklusive en inbjudan till fortsatt internationell närvaro. Kosovos konstitution trädde därefter i kraft 15 juni.

98 stater har erkänt Kosovos självständighet.

Inter-etniska sammandrabbningar blir allt ovanligare även om säkerheten ständigt är en aktuell fråga pga de socio-ekonomiska förhållandena. Det finns en hög förekomst av vapen i samhället och det förekom allvarliga våldsyttringar så sent som vid tiden kring självständighetsförklaringen 2008. Det är främst i norra Mitrovica som våldsincidenter rapporteras.

Den politiska status quo-situation som har rått i många år har hämmat Kosovos utveckling, främst på det sociala och ekonomiska området. Kosovo är ett av Europas fattigaste länder med en arbetslöshet på över 40% (70% bland ungdomar).

Våld mot kvinnor, inklusive inom äktenskapet, förblir ett allvarligt problem i Kosovo. Cirka 1 000 fall rapporteras årligen, men troligtvis finns ett stort mörkertal, på grund av familjelojalitet, sexism och låg tilltro till rättssystemets förmåga att erbjuda rättvisa och skydd. Åtal mot förövare fördröjs ofta. I maj 2011 sköts en ung kvinna som nekats skyddsorder till döds på öppen gata i Pristina av sin före detta make. I december 2010 misshandlades en ung, gravid kvinna i Skenderaj till döds av sin make. I ett liknande fall 2010 där en kvinna mördades av sin make har ännu ingen rättegång inletts.

Läggan

Slö dag. Vaknade vid 10.30 och gick och duschade. Jag drack kaffe och såg Gomorron Sverige. Min plan var hela tiden att gå ut och utforska staden men timmarna försvann för mig. Nu är klockan 17.00 och det är kolsvart ute och jag vågar inte riktigt gå ut. Dessutom har jag en mapp med massa info om Kosovo och ambassaden jag behöver gå igenom innan första arbetsdagen imorgon. Det är bara att tvätta bort sminket och gå och lägga sig igen!

Tänkte visa vår lägga iaf. Den är liten och söt. Igår när vi försökte få en annan nyckel var det en jättesöt tant som skulle försöka hjälpa oss men hon pratade inte ett ord engelska utan babblade på som bara den på sitt språk och vi förstod ingenting. Tillslut började hon skratta och gav oss kramar så vi började skratta vi också och kramade henne tillbaka. Sedan pratade hon lite till och vi fortsatte att slå ut med armarna oförstående. Senare på kvällen fick vi dock vår nyckel.

Blir så irriterad på mig själv för att jag inte köpte någon kamera innan jag åkte. Var ju påväg att göra det i mellandagarna men då fick jag så dålig service av försäljaren att jag avstod från köpet. Eftersom jag själv är väldigt service minded blir jag väldigt irriterad när jag inte får en avbild av mig själv som försäljare, hehe. Ni får stå ut med usla mobilbilder sålänge.








Vyn från vårt köksfönster.



Mitt rum.

Väl i Kosovo

Efter allt packande, pluggande och stressande är jag framme i Kosovo. Känns väldigt Balkan. Känns väldigt konstigt att jag ska bo här det kommande halvåret. Känns som att jag är väldigt trött. Var på jazzklubb i Christiania igår och klockan ringde tidigt imorse. Blev lite kär i SAS när de bjöd på kaffe, bad om påfyll tre gånger.


Det första jag och Agnes såg när vi kom till Pristina var den här mannen vars porträtt hängde på flera ställen på flygplatsen.

Sedan såg vi en stor hök och sen kom Jysk.

Vi gick och käkade med Maria från ambassaden och sen gick vi och tittade lite på vår arbetsplats, köpte toapapper och gick hem. Vi är båda ganska utslagna så nu ligger vi vid varsin dator och jag dricker en mycket äcklig juice.