Kosovo

Kosovo är ungefär lika stort som Gotland, med en yta på 10 887 km2 och en befolkning på knappt 2 miljoner. Drygt 90% av dessa är kosovoalbaner, ca 8% är kosovoserber och resten tillhör andra etniska grupper, främst roma och ashkali. Ungefär 200 000 av invånarna bor i Pristina.

Kosovoalbanerna är i huvudsak muslimer medan kosovoserberna är ortodoxa. Ca 8% av befolkningen är katoliker (de håller just nu på att bygga en jättstor katolsk kyrka i Pristina vilken kommer rymma fler folk än det finns katoliker i staden och den kommer således vara rätt tom).

Efter konflikten 1998-1999 med Milosevic' massfördrivning, de följande Nato-bombningarna och den jugoslaviska arméns tillbakadragande, etablerade FN 1999 en intermisadministration (United Nations Interrim Administration Mission in Kosovo, UNMIK) genom säkerhetsrådets resolution 1244. Sedan 1999 har Nato bidragit med säkerhetsnärvaro genom KFOR. I mars 2002 bildades det temporära självstyret (Provisional Institutions of Self-Government, PISG) vilket sedan dess gradvis övertagit många av UNMIK:s befogenheter för att sköta den offentliga verksamheten, hälsovård, utbildning etc.

Den övergripande politiska från har under lång tid i Kosovo handlat om självständighet från Serbien eller inte. I november 2005 utsåg FN:s generalsekreterare finländaren Martti Ahtisaari till särskild envoyé för förhandlingar om dess framtida status. Efter fruktlösa förhandlingar med politiska representanter från Pristina och Belgrad överlämnande han till FN ett förslag om Kosovos framtida status, den sk Ahtisaari-planen. I denna föreslogs att Kosovo skulle erhålla självständighet övervakad av det internationella samfundet. Säkerhetsrådet kunde inte enas pga att Ryssland motsatte sig förslaget. I Kosovo började man dock förbereda en statuslösning med Ahtisaari-planen som grund.

Den 17 februari 2008 antog Kosovos parlament en självständighetsförklaring som bl a innehöll försäkring om att genomföra Ahtisaari-planen inklusive en inbjudan till fortsatt internationell närvaro. Kosovos konstitution trädde därefter i kraft 15 juni.

98 stater har erkänt Kosovos självständighet.

Inter-etniska sammandrabbningar blir allt ovanligare även om säkerheten ständigt är en aktuell fråga pga de socio-ekonomiska förhållandena. Det finns en hög förekomst av vapen i samhället och det förekom allvarliga våldsyttringar så sent som vid tiden kring självständighetsförklaringen 2008. Det är främst i norra Mitrovica som våldsincidenter rapporteras.

Den politiska status quo-situation som har rått i många år har hämmat Kosovos utveckling, främst på det sociala och ekonomiska området. Kosovo är ett av Europas fattigaste länder med en arbetslöshet på över 40% (70% bland ungdomar).

Våld mot kvinnor, inklusive inom äktenskapet, förblir ett allvarligt problem i Kosovo. Cirka 1 000 fall rapporteras årligen, men troligtvis finns ett stort mörkertal, på grund av familjelojalitet, sexism och låg tilltro till rättssystemets förmåga att erbjuda rättvisa och skydd. Åtal mot förövare fördröjs ofta. I maj 2011 sköts en ung kvinna som nekats skyddsorder till döds på öppen gata i Pristina av sin före detta make. I december 2010 misshandlades en ung, gravid kvinna i Skenderaj till döds av sin make. I ett liknande fall 2010 där en kvinna mördades av sin make har ännu ingen rättegång inletts.