Mitrovica

Förra veckan stod det MFA-visit i min kalender. Jag har gått omkring här i fem veckor och inte vetat vad det betyder. Samma dag som jag skulle träffa dessa MFA:s frågade jag Armend vad det betydde. Ministry for Foreign Affairs. Det var en delegation bestående av några från Bryssel och Stockholm och de var här för att "ta del av Kosovos egna åsikter om vägen framåt i relationen EU-Kosovo" och mötte företrädare för Kosovos regering, polis och rättsväsende samt för civila samhället.

På torsdagen träffade vi EULEX och en kanadensare. Det var så intressent. På lunchen sa kanadensaren "Excuse me, do you speak English?" till servitörerna på restaurangen (den var bokad bara för oss) och när de bara sa little berättade han en massa saker en inte ska prata högt om. Det var så intressant så jag visste knappt var jag skulle he mig någonstans! De här dagarna med utrikesdelegationen har verkligen fått mig att överväga UD.

På fredagen åkte vi till Mitrovica i norra Kosovo. Staden är delad mellan serber och kosovoalbaner och floden Ibar utgör en de facto etnisk gräns mellan folken. Vår (ambassadens) chaufför Safet visade oss en massa intressanta platser på väg till Mitrovica, typ här stod Milošević och höll sitt tal när allting började osv. Det var kul för annars åker jag ju alltid med människor som har åkt samma väg tusen gånger och som inte berättar någonting om vart vi åker.




Som Frånö


1389 är året som alla albaner pratar om. Då stod ett stort slag mot Ottomanska riket.





I Mitrovica möttes vi först av en jäkla massa albanska flaggor och även Kosovo-flaggor men när vi åkte över Ibar började vi se serbiska flaggor. Det var en väldigt obehaglig stämning tyckte jag, men jag vet inte hur mycket det beror på allt jag har hört om staden. Flaggorna kändes obehagliga. Nationalistiska och obehagliga. Det slängs handgranater lite här och där varja vecka i staden och det har tydligen skett en ökning sedan november förra året.



Väl i Mitrovica träffade vi först en kvinna som arbetade för Mitrovicas norra kansli. Vilken cool kvinna! Så mycket vilja och passion. Hon berättade historier om hur personalen på kontoret ständigt blir trakaserade. Bara fredagen innan hade en man i huva och ljudlöst vapen stått och väntat på dem när de kom ut från kontoret. Hennes kollega hade agerat på ren instinkt och sprungit mot mannen vilket skrämde honom och han sprang i väg. Ingen blev skadad. På måndagen hade hon sagt åt sina anställda att deras arbete faktiskt inte var viktigare än deras liv och de kunde stänga kontoret om de ville. Ingen ville det. De gör ett sådant fantastiskt arbete i en av de mest komplexa miljöerna som finns. Det behövs verkligen en kvinna som denna på en sådan position.



Vi åkte vidare för att titta på Gate 1 som leder till Serbien. På vägen dit stötte vi på en del provisoriska vägspärrar där vanligt folk håller vakt så att inte en EULEX-bil ska kunna köra förbi. Det känns väldigt ironiskt att det står klottrat på väggarna i Pristina att EULEX is made in Serbia.


Vägspärr påväg till Gate 1


Vägg i Mitrovica

Vid Gate 1 träffade vi svensk tullpolis. Det är otroligt hur många svenskar jag har träffat här nere! Jag som trodde att man måste arbeta på UD eller någon NGO eller bli Hollywood-skådis för att kunna arbeta internationellt. Icke! Jägmästare, läkare, tulltjänsteman, polis etc.
Vi besökte även EU-house och militären.

På eftermiddagen sa vi adjö till delegationen och Chargé d'affaires satte en svensk flagga på Toyotan och satte sig i baksätet (vilket hon aldrig sitter i) och så drog vi till södra sidan av Mitrovica för att inviga en svensk bokbuss som skulle få nytt liv där. Bussen ska vara med barnböcker på både albanska och serbiska och besöka skolor på både norra och södra sidan av staden. Bussen var svensk men initiativet var holländskt så Merel var där med sin ambassadör.


Bokbuss donerad av Hässleholm på 1990-talet


Merel och hennes ambassadör


Mitrovicas barn får läsa Astrid Lindgren

Om någon skulle vilja läsa vad jag har skrivit om MFA-besöket och bokbussen så finns det här och här.

Nationaldagen 17 februari

Igår firades Kosovos nationaldag. Den 17:e februari 2008 förklarade sig Kosovo självständigt från Serbien. Redan kl. 10.00 hördes pistolskott. Nu är det fest, nu riktar vi pistolerna mot himmelen och skjuter! Annars var det väldigt lugnt. Mycket fyrverkerier på kvällen.







Klockan 11.00 började paraden. Folk gick igenom staden och Moder Theresa, den stora gågatan, var avspärrad för detta ändamål. Längst fram i tåget vajade Kosovos flagga, Albaniens flagga, USA:s flagga, Italienska flaggan och EU-flaggan. I de många försäljningsstånden kring Moder Theresa såldes dessa flaggor. För en person som mig som bara har varit med om två "riktiga" nationaldagsfiranden, båda i Oslo, känns det väldigt märkligt att de så gärna viftar med utländska flaggor. Om någon skulle komma med en annan flagga än den norska på Karl Johan den 17:e maj skulle det ses som oerhört respektlöst. Det är i och för sig en annorlunda kontext här. Albanien ses som moderlandet, USA och Italien ses som befriare och EU är dit man vill komma. Skulle någon komma med en serbisk flagga skulle det nog sluta illa...


Jag och Agnes mötte upp med Linda, Merel och Jante.




Newborn - monument som uppkom efter självständighetsförklaringen 17:e februari 2008.

Normalt sett brukar bokstäverna vara gula och nerklottrade men nationaldagen till ära målades Newborn om i flaggorna av alla de nationer som har erkänt Kosovo som stat, vilket är 98 av FN:s 193 stater.



Attityden på lilltjejen!

Fettisdag

What do you know, I'm sick again. Idag är det riktigt hårt också för även om alla fetlagsbullar på internet spottar mig i ansiktet så är jag inte supersugen ändå. Och om jag inte är supersugen då är det något fel. Jag ser att klockan snart är åtta och jag är inte hungrig. Och om jag inte är hungrig då är det något fel. Jag har rakblad i halsen och feber. Vallningar och frossa om vart annat. Min hals vållar mig så stor skada att jag har tagit med mig den förra praktikantens raki in på mitt rum. Det ska ju vara medicin. Dessutom klarar jag inte av min hals just nu. I London brukade jag alltid gå och köpa en Bells på närmaste conveniet store. Nu får det bli raki.

Helg

I torsdags hade vi vår intern get-together på ambassaden. Praktikanter från finska, holländska och rumänska ambassaden kom, en praktikant på Forum Syd och fem praktikanter från EULEX. Det var jättetrevligt! Efteråt gick vi på den mexikanska restaurangen och åt quesadillas och drack mojitos. Vi bestämde att vi skulle ses på fredagen också. Först sågs jag, Agnes, Katri från finska ambassaden och Merel från holländska ambassaden på Pishat som ligger precis vid oss. Vi åt gott och gick sedan på en bar där EULEXarna mötte upp oss. Tony från norska ambassaden och hans syster som var på besök kom också förbi. Vi drog vidare till en klubb som hette Bodrum och avslutade sedan kvällen på Crème de la crème. Det var en bra kväll.

Den natten sov jag fyra timmar och så jag var väldigt seg igår. Trots detta mötte vi upp Merel och gick lite på stan och åt sedan lunch. Vi beställde in så mycket mat! Det var heaven. "I would like the quattro formaggi pasta, and some fries with cheese and fried vegetables and two cokes, please!" Allt för lite under hundringen. Efter det kaloriintaget dog jag lite i sängen och trodde aldrig jag skulle orka ta mig upp igen när Tony messade och skrev att de tänkte äta middag på mexikanska restaurangen och att vi kunde komma förbi. Så vi gick dit och åt sallad och drack lite fler mojitos. Merel hängde med. Vi ska börja läsa albanska ihop till veckan.



Sedan gick vi på en jazzbar som hette Hamam. Vi var lite osäkra på om stället hade varit hamam förut, det såg inte riktigt ut så.





Vi avslutade återigen kvällen på Crème de la crème (gillar verkligen det stället). Vi gick hem tidigt och jag sov hela åtta timmar och var ändå uppe med tuppen. Det var superfint väder idag så vi åkte till Gërmia som är en stor park där man kan gå promenader. Det ligger lite högre upp så luften är mycket bättre där. Vi tog taxi dit för 3 euro, behändigt och bra.



Man måste hålla sig till vägarna i Gërmia för det finns fortfarande minor i området. Svenska militären ska minröja där i april och försvarsattachén här vill att jag ska skriva en artikelserie om det för ambassaden och försvaret. Jag ska vara med i planeringsgruppen. Ska bli intressant!








Vi råkade ta den långa vägen uppför berget så vi gick i en och en halv timme i bara uppför innan vi gav upp och gick ner igen. Sedan åt vi lunchmiddag på Vila Germia och tog taxi tillbaka.

En väldigt bra helg.

Junik och Deçan

Idag åkte vi på kommunbesök till Junik och Deçan. Första stoppet blev Junik där vi fick träffa borgmästaren och prata turism och miljöplaner. Sedan fick vi åka ut och titta på en skola de byggt och avloppsbehållare de hade byggt. Junik är en väldigt ung kommun, borgmästaren och fullmäktige är de första folkvalda i kommunens historia. 90% av kommunen förstördes under kriget så de har verkligen fått börja från scratch med det mesta. Både Junik och Deçan har väldigt vacker natur och båda två ville satsa mer på turism. Det tror jag skulle fungera skitbra med deras höga berg för hiking och skidåkning. Såg ut som ett litet Åre med inte fullt så hela hus och dåliga vägar. Vi får väl se om tio år eller något.







Här visar de i Junik vad de hade byggt för avloppsförvaring.



Vi åkte till en jättesöt stuga i en dal mellan en massa berg för att äta lunch. Här var luften frisk och det var så himla skönt att slippa andas in brunkol eller avgaser!



Vi åt fisk.



Sedan hade vi lite tid att döda innan vi skulle träffa borgmästaren i Deçan så vi åkte och tittade på ett gammalt ortodoxt kloster från 1300-talet eller kanske till och med ännu äldre.

















På vägen hem pratades det kosovoarsk politik och det var intressant att höra om vad de partier som jag läser om i UNMIKS nyhetsrapportering varje dag egentligen står för. Det verkar vara ett parti som är tydligt emot ett multietniskt samhälle och sedan en gröt av andra partier som inte riktigt profilerar sig. Häromveckan bytte några parlamentariker plötsligt parti.

Vi kom tillbaka till ambassaden lagom till pilates. Är så himla trött nu, köpte en döner på vägen hem för att slippa laga mat. Seriöst, om det kostar 10 kr för att köpa färdig mat och samtidigt stödja lite lokal business finns det ju ingen anledning att laga mat!

LGBT-conference

Idag fick jag följa med på LGBT-konferens. I höstas kom magasinet Kosovo 2.0 ut med ett nr på temat sex, innehållandes reportage och artiklar om HBTQ-livet i Kosovo och Balkan, var operationer för könsbyte kunde utföras m.m. De hade en release-fest i december som urartade då våldsamma demonstrationer bröt ut och den fick ställas in. En stor skara män gick omkring på stan och slog ner alla de trodde skulle gå på eventet. Förra svenska praktikanten och norska praktikanten blev t ex nerslagna och de var inte ens på väg dit.

Våldsamheterna förvånade många som trodde att Kosovo hade kommit längre i arbetet mot diskriminering av LGBTs. Därför beställdes en studie angående detta och den har precis blivit klar och det var därför vi var inbjudna på konferens. Det var jätteintressant men även lite sissådär. Konsulten hade intervjuat väldigt få personer och kom sedan med siffror som att 55% av alla homosexuella män hade blivit våldtagna av andra män som barn. Överhuvudtaget fokuserade han mkt på sex istället för diskriminering och mänskliga rättigheter. Han fick mig att skratta lite när han sa "även om min undersökning visar att en majoritet av homosexuella har haft flera sexparters under det senaste året så betyder inte det att det är obligatoriskt". Han sa verkligen "compulsory". En annan sak han fokuserade mycket vid var familjestrukturen i Kosovo som väldigt patriarkal men Maria framhöll att i Sverige har vi inte samma familjestruktur och vi hade samma diskriminering och homofobi på 80-talet som Kosovo har nu. Hur som helst var det väldigt mycket diskussion och det var synd att vi var tvungen att gå vid lunch.

Annars har jag ringt runt till alla ambassader i Pristina idag, samt USaid, UNWomen, OSSE, EULEX mfl. för att confirma om de kommer på våran praktikantträff på torsdag. Hehe fick sitta i telefon rätt länge med en kvinna på turkiska ambassaden då hon var beredd att skicka ett ambassadråd till oss, "no! INTERNS, it's a get-together for INTERNS, you know trainees, younger people, it's basically a gathering in order for them to build a network here in Pristina". Efter många om och men fick jag fram att de inte har interns. Happ.

Imorgon ska vi på fieldtrip till två kommuner och sen är det pilates på ambassaden. Lär bli en bra dag.

Elaka vänner

Jag är fortfarande sjuk och ligger i sängen och har cravings efter semlor. Det är verkligen det bästa jag vet. Snittar en per dag under säsongen. Jag hann bara med två ynka semlor innan jag lämnade Sverige. Och när jag ligger här, helt utslagen, så sugen och så ynklig, och hade väntat mig lite stöd och kärlek från mina vänner så får jag det här istället:








Jag kommer dock ta monsieur Bolin på orden och kräva en påse semlor (ca 20 st) när jag kommer hem.