tisdag 26 november 2013

Table mountain hike och surfning

 photo 2_effected_zps1c3644ab.jpg
Table Mountain.

I fredags skyndade jag mig från UNASA:s Annual General Meeting till Rondebosch där jag träffade Anne som jag träffade på UN Leaders Programme i oktober. Jag mötte upp henne och hennes vänner och åkte till Constantia där vi lämnade bilen och började vandra upp för Table Mountain.

 photo 3_effected_zps883f392f.jpg

 photo 4_effected_zps2d3571ca.jpg

 photo 6_effected_zps448ce627.jpg
Anne.

 photo 5_effected_zpsf1a57ac8.jpg

 photo 7_effected_zpsbe9d5807.jpg
Cape Town by night.

Det började skymma för att slutligen bli kolsvart och vi tappade bort oss på berget. Vyn med alla lampor från Kapstaden var vacker och vi såg eldflugor så allt kändes lite som en saga. Tillslut hittade vi stugan där vi skulle sova. Det visade sig att vi hade varit precis vid stugan flera gånger men inte sett den för att det var så mörkt. Jag sov som en bebis efter en hård vecka med MDG Indaba och den långa vandringen upp.

På lördagen vaknade vi tidigt och började gå nerför berget redan vid 07.00. Så jäkla bra start på helgen!

 photo 10_effected_zpsb51b9c76.jpg

 photo 8_effected_zps42d75c12.jpg
Brudarna gick i förväg.

 photo 9_effected_zps284c3e98.jpg
Mitt på berget var det en stor sjö och en bro som vi fick gå över. Antar att det är regnvatten eller nåt som samlas där(?).

 photo 12_effected_zps31531717.jpg

 photo 11_effected_zps0760b274.jpg

Väl nere åkte vi hem till Anne och åt frukost och tog en tupplur. Sedan begav vi oss till Boulders beach och kollade på pingviner.

 photo 13_effected_zpsf7607af4.jpg
Pingvin och jag.

Sedan åkte vi till Simons town och Kalk bay för lite shopping. Vi åkte även och tittade på ett ställe där de håller utkik för haj i Muizenberg. Utkiksbåset var dock tomt vilket var lite oroande eftersom Anne hade sagt att vi skulle bada i Muizenberg på söndag.

 photo 17_effected_zpsb8f04e9a.jpg

 photo 16_effected_zps2af4aa28.jpg

Sedan åt vi middag i Kalk bay. Fish and chips och tartar sauce.

 photo 15_effected_zpsa12f7f0c.jpg
Kalk bay.

 photo 14_effected_zpsa4a9dca2.jpg

På söndagen vaknade vi tidigt för att hinna till Muizenberg tidigt för att få parkeringsplats. Det var en sån vacker dag så stranden skulle vara packad. Där hyrde vi surfbräda och våtdräkt till mig för R100! Sjukt billigt. Sedan fick jag en snabb surflektion av Annes man innan han begav sig ut till de större vågorna. Det var så roligt även om jag aldrig har fått så många saltvattenskallsupar och även fast jag inte lyckades stå upp så mycket. Det var så många surfare i vattnet och stranden var full redan kl. 09. Anne hade berättat hur sjukt hon tyckte det var att se små barn åka slalom jättebra när hon var i Österrike på skidsemester. Jag sa att jag tyckte det var helt otroligt att se så många små barn på små brädor surfa som om de aldrig har gjort något annat i Muizenberg.

 photo 19_effected_zps14e44914.jpg
Surfing SA.

En väldigt aktiv och rolig helg!

torsdag 14 november 2013

FN-dagen i Kayamandi

 photo 2013-11-02121046-1_zps30348ad6.jpg

Tiden har gått fort, jag kan inte förstå att det bara är två månader kvar på min praktik. Under tiden jag har varit här har det hunnit bli sommar och som svensk blir det blir allt mer olidligt att sitta inne på kontoret när det är så vackert väder. Förra veckan lämnade vi dock kontoret för att fira FN-dagen i Kayamandi, en förort staden Stellenbosch. Kayamandi är ett s k township som mest kan liknas vid en kåkstad. FN-dagen firades lite senare än den verkliga FN-dagen, 24 oktober, men det kunde inte hjälpas då de inte fick ihop allt till det datumet.

 photo 887045_10151797725904412_678306810_o_zpsa2eb3d20.jpg

Vi åkte ut till Kayamandi runt 10.00, där Cape Whalers Field Band var berädda med instrument och UNASA-flaggor. De tog oss på en parad genom kåkstaden och en stor skara slöt upp bakom ungdomarna. Dock så fortsatte största delen av skaran vidare mot affärerna när ungdomarna vände in mot stadion i Kayamandi. Att komma till townshipet kändes som att komma in i en annan värld. Det är svårt att tro att människor kan bo så trångt i dessa ihopsnickrade små shacks. Mitt på gatan flådde en man en gris och en stor skara barn (+ jag) stod och tittade på förundrat. Lite längre bort stod några kvinnor redo vid grillen och på marken låg redan grillade grisfötter med stora flugsvärmar omkring sig. "The Africans love their meat" sa min handledare, "you know, they eat everything of that pig!". Jag tänkte att det väl inte var så konstigt att vilja ta vara på all mat. Alla hejade vänligt och en liten flicka som inte kunde engelska kom och satt sig i mitt knä.

 photo 1412798_10151797732049412_1886398878_o_zpse7fe47bc.jpg

Efter det var det dags för fotbollsmatch! Kayamandi Primary School fick möta Khayelitsha Primary School. Khayelitsha är Kapstadens största förort och skapades på grund av apartheidlagen Groups Areas Act 1950. Svarta invånare i Kapstaden tvångsförflyttades och tvingades bosätta sig i s k “informal settlements” i Khayelitsha. Denna skola är med i UNASA:s “Sport-in-a-box” projekt. Det är ett projekt som inspirerar unga att använda kraften i idrotten för att engagera sig i globala frågor och deras egna samhällen. Det är ett roligt projekt som främjar medvetenhet hos allmänheten om relevanta frågor och betonar vikten av fysisk aktivitet och kulturella utbyten.
Efter en tuff match vann dock Kayamandi Primary School.

 photo 2013-11-02112910_zpsbf78d74d.jpg

 photo 2013-11-02121609_zps72552cb9.jpg
Vinnande laget, Kayamandi Primary School.

UNASA lät även ungdomarna plantera träd i förorten och passade på att diskutera miljö med barnen.

 photo 1404579_10151797727114412_1959184693_o1_zpsdfa06b1c.jpg

 photo 903901_10151797727339412_2042910570_o_zps7be8b006.jpg

Efter planteringen var det dags för ett sista framträdande av Cape Whalers Field Band innan FN-dagsfirandet avslutades. Jag är så oerhört imponerad av dessa ungdomar! De kommer alla från fattiga områden och de får lära sig olika instrument (trombon, trumpet, marimba etc) av organisationen Field Band Foundation. De kan inte ens ta med sig instrumenten hem, utan övar bara någon gång i veckan efter skoltid. Ändå är de så fruktansvärt bra! Jag tänker på alla gånger man har tvingats genomlida en konsert med svenska barn i samma åldrar från Musik och kulturskolan. Svenska barns föräldrar betalar för dem att ta musiklektioner och de köper instrument åt dem, ändå låter det sällan bra. Cape Whalers är en helt annan sak. Det svänger, det berör och man blir alldeles lycklig av att höra dem!

 photo 1402331_10151797727489412_714117785_o_zpsed817c7d.jpg< Cape Whalers Field Band.

Bloggintresserade