Jag och Agnes åkte i Curt-Oves bil vilket senare visade sig vara ett genidrag eftersom det var en av de roligaste bilfärderna jag har varit med om. We are at the fikaställe, where are you?
Fin vy från motorvägen i Skopje.
Vi tog den högra vägen via Struga, längs med Ohridsjön i Makedonien. När vi hade passerat albanska gränsen och rundat nästan hela sjön kom vi till en stor bilkö. Vi gick ut och frågade vad det var frågan om. Ingen visste. Alla stod ute och rökte och pratade med varandra, några hade tagit fram grillen. Alla tog det lugnt och ingen var uppstressad över situationen. Alla utom Curt-Ove. Han kunde för sitt liv inte förstå hur de kunde ta det så lugnt. Ingen visste vad som hände och ingen visste när det skulle bli klart. När bilar dessutom började köra över på det andra körfältet för att försöka köra förbi kön brast det för Curt-Ove. Han ställde sig ivägen för bilarna och började vifta med armarna och skrika "YOU CAN NOT PASS! I WONT LET YOU! GO BACK! IDIOTS! NO YOU CAN NOT COME THROUGH!"
Det var bara att vända om och köra tillbaka upp längs hela Ohridsjön och ner på andra sidan. Det gjorde inte så mycket tyckte jag eftersom vägen var jättevacker, men Curtan var stressad. Sju timmar tog färden totalt.
När vi kom fram till Korçë letade vi hotellet i minst en halvtimme. Curt-Ove hade inte lugnat ner sig och när vi väl hittade hotellet delade han och jag på en öl, trots att Curtan går på LCHF. Jamen vafan det är ju bara en liten öl.
På kvällen var det middag och Pristinagänget vann the party price eftersom vi stannade uppe längst. Det var liveband som spelade och man kunde önska låtar. De lokalanställda kunde varenda sång, varenda text och dansade och sjöng med. Jag hade så himla trevligt, hade kunnat vara där hela kvällen. Det var första gången jag gått ut med de lokalanställda och folk var berusade och öppnade upp sig sådär härligt som man gör efter några öl. Jag fick höra om deras familjer, deras drömmar och jag ville stanna där för alltid.
Dagen efter gick vi en rundvandring i den lilla staden. Korça har varit en egen republik under Frankrike och man kan verkligen se det på de franskinspirerade husen. Det kändes lite som en medelhavsby.
Albaniens första skola finns i Korça, många av de lokalanställda hade gått där.
Albanien kryllar av Enver Hoxhas tvåmansbunkrar. 700 000 finns runt om i Albanien och det sägs att han fick välja mellan tvårumslägenheter till folket eller 700 000 bunkrar och han valde bunkrarna.
Brännbollen spelades på Skanderbeg stadium.
Pristina tog hem priset för bäst lagtröjor.
Avbytarbänken.
Pristina var obesegrade i alla matcher men någon i det albanska laget fick för sig att det nog var mer rättvist att räkna poäng. Inhemskt så det bara visslar om det. Så Tirana vann på poäng även fast de förlorade mot oss. Curt-Ove vann dock priset för best catcher.
Tillbaka till Pristina.
Tillbaka i Pristina svidade jag och gick och mötte upp Blerina. Barerna kändes annorlunda, det var något som fattades. Jag fick veta att just den här fredagen var första dagen med rökförbud på krogen. Såklart hade en fotograf lyckats fånga ministrarna som röstade igenom förbudet rökandes på en restaurang första dagen med förbudet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar