Quf Quf Train

18 maj var jag på en tågfest. Merel hade berättat om festen för mig men eftersom det sällan går tåg i Kosovo trodde jag att de skulle göra om en gammal tågvagn till festlokal och att detta tåg skulle stå still. Jag hade svarat ja och när jag sen fick reda på att tåget skulle gå från Pristina till Peja blev jag jätteglad. Jag gillar tåg och har bara åkt buss i det här landet.

Vi möttes vid Shalter, den lilla baren som ligger vid tågstationen, kl. 12.00. Vi tog en öl i solen och sa hej till alla vi kände. Vi gick på tåget som bestod av en donerad gammal SJ Regionaltågvagn och två österrikiska vagnar. Det var mycket folk, svettigt, dansant och alla var så glada och stämningen var god.




Merel, Hanna och Joe.









Hanna och Charel.

Styrbjörn var där.





Vi anlände till Peja och åt lunch där.









Sedan gick färden vidare tillbaka till Pristina. Väl hemma var jag så trött av allt dansande, värmen och öl mitt på dagen att jag tackade ja till Joes erbjudande att skjutsa mig hem. Jag ville träffa Belle så vi stannade på hennes hunddagis och där fanns det massa små dalmatinervalpar, nåja vi misstänker att dagisets stora golden är pappan.




Morsan.

Jag kraschade totalt när jag kom hem men tog mig i kragen vid nio och gick till Charel för att se Eurovision. Det enda jag var intresserad av var att se hur Sverige hanterade eventet men på både den kosovarska och den italienska kanalen hade de alltid reklam i alla mellanakter så jag missade det mesta. Kanske lika bra, vad vet jag.