Mandelas memorial

Har haft så mycket att göra så jag har inte hunnit blogga om Mandelas memorial i VM-stadion i Kapstaden. Förra onsdagen när jag kom till kontoret sa Belinda att hon skulle gå tidigare för att gå på minneshögtiden och hon hade en biljett över till mig ifall jag ville gå. Det klart att jag ville!

Så vi gav oss av vid 13 även om det inte började förrän 15. Vi lämnade bilen vid den anglikanska kyrkan mitt i Cape Town där Belinda hade vänner och sen gick vi till stadion. När vi hade kommit en bit såg vi folkströmmen. Människor hade t-shirts med Mandelas ansikte på och de höll upp plakat med hans bild. Några barn hade målat en stor skylt i vattenfärger där det stod "We <3 you Madiba". Belinda berättade att om det här hade varit i Johannesburg så hade alla sjungit medan de gick. Men Cape Town är annorlunda från resten av Sydafrika. En man gick dock omkring och sjöng. Han pekade på mig och sjöng "Madiba is not for you, Madiba is not for me, Madiba is for everyone". Vi såg senare under kvällen hur han blev journalisternas favorit och alla flockades runt honom och tog bilder på honom. Det visade sig att han hade Madibas ansikte tatuerat på bröstet. Vi sa till varandra att vi kände honom innan han blev känd.




Väl på stadion visade sig att vi hade fått platser bakom scenen. "I refuse to sit there!" sa Belinda och vi smög förbi en biljettvakt när ingen såg och satte oss i en annan sektion av stadion. Belinda började dansa på en gång. Eftersom minneshögtiden började 15 så var många människor fortfarande på jobbet men stadion fylldes hela tiden på för att vid 23 vara fullsatt.










Det var så otroligt mäktigt. Människor dansade och sjöng och den sydafrikanska flaggan viftades om och om igen. Flera uppsatta personer höll tal till Madibas ära. Hellen Zille som är ledare för partiet Democratic Alliance var den som imponerade mest på mig. Hon höll sitt tal på xhosa, ett språk som inte många vita kan prata. Precis brevid oss satt företrädare för Economic Freedom Fighters som är ett parti som ANC:s förra ungdomsledare har startat. De syns tydligt för de har röda baskrar. De satt helt tysta medan Zille talade trots att alla runt omkring skrek och applåderade. När Zille hade hållit sitt tal såg vi hur hon rörde sig närmare oss och tillslut kom hon fram till de från EFF. Hon ville hälsa och helt plötsligt ville alla i EFF ta en bild med henne. Det blev lite symboliskt på något sätt. Zille agerade i Mandelas anda och sträckte ut en hand till sina meningsmotståndare.



Johnny Clegg sjöng på zulu och publiken blev som galna! Alla kunde texten. Asimbonanga var en motståndslåt under kampen mot apartheid.



Det var så storslaget att se människor med alla hudfärger dansa och sjunga tillsammans. Jag vände mig om och såg en rasifierad man och en vit kvinna hålla om varandra och tänkte på hur detta hade varit omöjligt för bara 20 år sedan, om det inte hade varit för Mandela. Det här är bland det mäktigaste jag har varit med om och det känns så stort att vara här i denna historiska tid.

Madiba är död

I somras kom uppgifter om att Nelson Mandela låg på sjukhus och kunde dö när som helst. Jag trodde han skulle dö innan jag kom till Sydafrika och när jag väl var här trodde jag att det bara var frågan om dagar tills det skulle ske. Men månaderna gick och på något sätt kändes det som att den här dagen aldrig skulle komma. Lite som med Astrid Lindgren eller min farmor. De bara levde vidare och vidare och gungade in mig i en falsk trygghet om att de alltid skulle finnas där. Och Nelson Mandela har alltid funnits där. På Sambiblioteket i Härnösand upptäckte jag som barn att det fanns barnböcker om Rohilala som växte upp i en liten by och med en far som hade fyra fruar och var thembukungens högra hand. Det var en spännande historia som ledde till att jag lånade hem biografier om Mandela. Till en skoluppgift i sexan var det självklart att skriva om Madiba.

Mandela framstod i det närmaste som ett helgon. Han kämpade för vad som var rätt men han förlät också sina fiender. Han var själva arketypen av godhet. Allt han sa blev till citat. När jag först kom hit till Sydafrika ville jag fråga alla jag träffade om Mandela verkligen var ett sådant helgon. Men ingen, oavsett hudfärg, vill säga något illa om honom.

I Sydafrika florerar nu konspirationsteorier kring Mandelas död. Det sägs att Madiba skulle ha dött i juli men att det inte var en läglig tid för regeringen. Enligt ryktena ska regeringen ha utvecklat infrastrukturen kring flygplatserna under hösten så att Sydafrika inte skulle behöva skämmas inför kända personer som Barack Obama och påven som förväntas flyga ner till begravningen. En annan anledning till att skjuta upp dödsbeskedet var att Mandela nu kan begravas på Day of Reconciliation.

Belinda som jag jobbar med håller inte med.

- I can’t believe people. No he died now.

I Sverige talades det mycket i media om hur Sydafrika skulle klara sig utan Mandela i somras. Kommer det bli protester? Kommer folk ta till våld? Vad kommer hända utan landsfadern Madiba? Det talas det däremot inte om här. Mandela har inte gjort några offentliga framträdanden på flera år och ingen tror att hans död kommer leda till våldsamheter. Inte mer än vanligt i alla fall…

Belinda och jag har inte kunnat arbeta idag. Hela dagen har gått åt att prata om Mandela.

- I was busy in my room when I saw Jacob Zuma on the TV and I yelled to my husband 'Austen! Madiba died!!!' and my daughter came in to the room crying ‘it can’t be true'.

Vi pratade om vilken symbol han var och om hans tid i fängelse men även frigivningen 1990.

- I remember the year when he was released. It was such an unrealness about it, we thought this day would never come.

Vi pratade om hur hans vilja till förlåtelse. Hur kan kunde samarbete med sina föredetta motståndare och hur han kunde ta emot Nobels Fredspris tillsammans med de Klerk.

- Hopefully we can take some of that into our own lives. He never expressed anger as one would have thought and understood.

Efter Mandelas tid på Robben Island förflyttades han till Pollsmoor Prison. Där satt även Belinda fängslad under samma tid. Hennes fängelsevistelse varade dock bara en månad. Efter Sowetouppropet den 16 juni 1976 som ledde till att mellan 200 och 700 personer miste livet, hölls varje år en minnesstund för offren den 16 juni. Den 15 juni 1986 höll den anglikanska kyrkan en minnesgudstjänst i Kapstaden. Belinda var där. Mitt i gudstjänsten stormade poliser kyrkan och arresterade alla som befann sig i kyrkan. De fördes iväg i lastbilar och blev sedan uppdelade efter kön. Kvinnorna togs till Pollsmoor Prison.

- We were called political detainees. They usually imprisoned people for two weeks, so after two weeks we packed our things. Then we heard in the speakers 'your detention has been extended indefinitely'. And now we were scared.

Belinda berättade hur de använde människor inne i fängelset för att komma åt människor på utsidan. Belinda hade kontaktlinser på sig vid gripandet som hon kastade när ingen såg. När de förhörde henne sa hon att hon hade glömt glasögonen hemma och därför inte hade kunnat urskilja talarna på minnesgudstjänsten. De ville även ha information om en pojke på gymnasieskolan där hon arbetade, men hon sa att hon var musiklärare och bara kände till musikeleverna och den pojken var inte en av dem.

- We would threaten with hunger strikes and at night we would sing freedom songs.

När hon kom ut ur fängelset hade hon gått ner 14 kilo.

- That’s why I can never vote for the DA (Democratic Alliance). They were part of the system, they benefited from the system and they did not speak up. The loyalty towards the ANC is so deep rooted in the black South Africans. My daughters can’t understand it but they haven’t been through what we’ve been through.

Nelson Mandelas växer inte på träd men helt klart behöver Sydafrika en ny ledare. Att Jacob Zuma kan sitta kvar som president med våldtäktsanklagelser och korruptionsskandaler är för många en gåta. Kanske kan Madibas död påminna människor om vad ANC stod för en gång i tiden och om den dröm om ett nytt Sydafrika som de som kämpade mot apartheid drömde om. Ett Sydafrika utan rasism, utan diskriminering och med samma möjligheter för alla.

Lilla xhosaskolan

När jag arbetade med UN Leaders Programme i oktober träffade jag Sindi och Ayanda som båda är talar xhosa. Det är ett av Sydafrikas nio officiella språk och det är ett bantuspråk som tillsammans med engelska och afrikaans är det mest talade språket här i Western Cape. Ordet xhosa ska uttalas med ett klickljud och Sindi och Ayanda hade väldigt roligt åt mig när jag försökte uttala det. Främst eftersom jag sa typ klick...osa, medan o:et ska vara inbakat i klicket. Jag fick reda på att Rolihlahla, som är Mandelas första namn, betyder pulling the trea that has falling down. Jag fick även lära mig:

Molo - Hello
Ujani? - How are you?
Ndiphilile - I'm fine
Ujani wena? - And how are you?
Enkosi - Thank you
Sala kakuhle - Bye bye
Ndidiniwe - I am tired

Såhär kan det låta:



Och såhär låter några av klickljuden:




Sala kakuhle!