Jesper kom tillbaka

Jeppa var här igen 19-29 april. Vi hann med att bli bjudna på middag hemma hos Jante och Hanna, bli bjudna på födelsedagsfest, bli bjudna på resa till Gracanica, åka till Mitrovica och åka till Prizren.


Första helgen hämtade Joe upp oss på Ma Belle och vi åkte till Gračanica, en serbisk enklav, inte långt från Pristina. Där besökte vi klostret.


Gračanica monastary.


Jante var med.


Joe var med.


Merel var självklart med.


OCH BELLE VAR MED!!!!


Joe som har varit i Gračanica tusen gånger förut berättade en massa för oss. Han berättade bland annat om en familj han hade träffat där en kosovoalbansk kvinna från Gjakova i Kosovo hade gift sig med en montegrinserb mitt under kriget och blivit utesluten ur familjen och förpassad att bo i Gračanica.


Inuti klostret från 1300-talet.



Vi åkte också till en sjö. VATTEN! En klar nackdel med Pristina är avsaknaden av vatten.








Jante hade med sig färdkost.





Leka med Belle.


Några män fraktade trä över till andra sidan sjön. Det såg ut som att de skulle bygga någon slags terass eller något.



Sedan gick färden mot mat.


Belles favoritplats.


Är hon inte söt?


Okej, sista.


Kött och serbisk öl.

Andra helgen åkte jag, Jeppa, Styrbjörn och Hanna till Mitrovica. Där åt vi gott kött, köpte slibovica och gick upp till monumentet. Vi köpte med oss varsin slibba till taxifärden hem också. Hemma i Pristina väntade Mays födelsedagsfest.






När vi kom tillbaka till Pristina var det en installation mitt i stan för att uppmärksamma alla som försvann under kriget som man fortfarande inte har hittat.





Jag och Jesper åkte till Prizren på årets varmaste dag tror jag. Jag hade glömt att bussen tar två timmar och att det ibland inte finns AC.






Sen åkte Jesper hem för att fira valborg i Uppsala. Den dumskallen.

Belgrad

5-7 April var vi i Belgrad, Serbien. En UNMIK-resa även denna gång. För resor från Kosovo till Serbien är UNMIK definitivt det bästa alternativet eftersom man då kan passera över gränsen utan att åka via Makedonien. Om man har en Kosovostämpel i sitt pass ses det nämligen från Serbiens håll som att man har vistats olagligt i Serbien.





Med de hästarna kan man nästan att vi var i Skopje.

Vi kom fram fredagkväll och installerade oss på vårt hostel som var beläget i gamla stan. Där träffade vi ett tjejgäng från Sverige som också skulle ha en weekend i Belgrad. Varför tog jag alltid weekends till Paris eller Berlin när jag kunde åkt till Balkan? Oförklarligt.



På lördagen bidrog jag till en, om än omärkbar, uppgång i Serbiens ekonomi eftersom jag shoppade mig luspank i en månad framåt. Det här med ekonomi är farligt i dessa länder eftersom allt är så billigt och man ser sig själv som rik, ända tills det står -5 kr på kontot.

Merel köpte en hatt och en ryggsäck om med sin guidebok för Västra Balkan tyckte vi hon såg ut som en aussie backpacker.

Vi gick även till fortet och militärmuseet. Där fick vi lära oss att kungadömet av serber, kroater och slovener bildades 1918 och bytte namn till Jugoslavien 1929.




Olika paramilitära grupper gjorde motstånd mot Nazitysklands ockupation och delning av Jugoslavien 1941-1945, men de slogs lika mycket mot varandra och etniska motståndare som angriparna.

Den militära och politiska rörelse som leddes av Josip "Tito" Broz tog full kontroll över Jugoslavien när de tyska och kroatiska separatistiska styrkorna besegrades 1945. Tito styrde landet kommunistiskt tills han dog 1980.

Här tog museet ett stort kliv i historien till NATO-bombningarna 1999, med en stor skylt över hur många civila serber som dödats. Här är vad som hände mellan slutet av WWII och 1999:

1989 blev Slobodan Milosevic president i republiken Serbien och hans ultranationalistiska eftersträvan mot serbiska dominans ledde till den våldsamma upplösningen av Jugoslavien efter etniska linjer.

1991 förklarade Kroatien, Slovenien och Makedonien självständighet, följt av Bosnien 1992. De återstående republikerna Serbien och Montenegro förklarade ett nytt Jugoslavien (Federal Republic of Yugoslavia, FRY) i april 1992 och under Milosevics ledning ledde Serbien olika militära kampanjer för att förena etniska serber i angränsande republiker i ett "Stor-Serbien."

Detta gick inte så bra och det ledde tillslut till undertecknandet av Daytonavtalet 1995. Milosevic behöll kontrollen över Serbien och blev så småningom president för Förbundsrepubliken Jugoslavien 1997. År 1998 ledde det albanska upproret i den tidigare autonoma serbiska provinsen Kosovo till serbisk upprorsbekämpning som resulterade i massakrer och massiva utvisningar av etniska albaner som levde i Kosovo.

Milosevic-regeringens vägran av en föreslagen internationell uppgörelse ledde till NATO:s bombningar av Serbien under våren 1999, och slutligen återkallandet av serbisk militär och polisstyrkor från Kosovo i juni 1999.

I slutet av 2000 hölls det val i Förbundsrepubliken Jugoslavien som ledde till avgång av Milosevic och installation av en demokratisk regering. 2003 blev FRY Serbien och Montenegro med endast en lös federation mellan de två republikerna.

Utbrett våld främst riktar etniska serber i Kosovo i mars 2004 ledde till att det internationella samfundet började inleda förhandlingar om Kosovos framtida status i januari 2006.

I juni 2006, utträdde Montenegro ur federationen och förklarade sig självständig nation. 2008 förklarade sig Kosovo självständigt, något som Serbien fortfarande inte erkänner.


Merel och jag.


Dessa gamla kommunistiska stater och vad de tror att turister vill köpa...






Slapphanden.


På söndagen vandrade vi till Cathedral of Saint Sava där det pågick en del ombyggnationer. Jag tände ett ljus för farmor och morfar och tänkte på hur konstigt de hade tyckt det var att jag var i Belgrad.






På stan pågick en demonstration mot att premiärminister Dacic hade åkt till Bryssel för att förhandla med Kosovos premiärminister Thaci. Den 19 april kom de tillslut fram till ett avtal. De åker dock fortfarande fram och tillbaka till Bryssel för att försöka komma överens gällande implementeringen av avtalet.



Vi gick också förbi ruiner från NATO-bombningarna 1999. De ligger mitt emot utrikesministeriet så ministrar från andra länder ser alltid dessa ruiner när de kommer på möten i Belgrad. Vi misstänker att det finns en anledning till att det inte är borttagna, även om jag genom Sveriges minröjningsprojekt i Germiaparken har fått lära mig hur svårt det kan vara med bomber i byggnader.

Sofia

22-23 mars var vi i Sofia, Bulgarien. Väldigt vacker stad! Den kändes inte alls så kommunistisk som jag hade trott! Väldigt vackra byggnader. Huvudstadskänsla. Pampigt. På söndagen tog vi en free walking tour med en härlig guide som berättade om Sofias historia och visade oss platser. Det var jätteintressant!


Alexander Nevskij-katedralen






Free walking tour

Bulgarerna var en centralasiatisk turkisk stam som tillsammans med den lokala slaviska befolkningen formade den första bulgariska staten i slutet av 600-talet. Under de efterföljande århundraden kämpade Bulgarien mot det bysantinska riket att hävda sin plats på Balkan och i slutet av 1300-talet invaderades landet av turkarna och det Osmanska riket.

Norra Bulgarien fick självständighet 1878 och hela Bulgarien blev självständigt från det osmanska imperiet år 1908. Efter att ha kämpat på den förlorande sidan i båda världskrigen, föll Bulgarien inom den sovjetiska intressesfären och blev ett folks republik i 1946. I Lonely Planets guidebok kan man läsa att Bulgarien välde fel sida under kriget vilket jag reagerade på. Det kan vara så att jag är färgad av allt diplomatspråk jag måste använda här på ambassaden som får mig att känna att “fel sida” är ett för starkt ställningstagande för en guidebok. Nåväl.

Vår härliga guide berättade för oss att även om Bulgarien stod på Tysklands sida under kriget så lämnade de aldrig ut några judar till Hitler. Folket protesterade mot detta och tsar Boris III av Bulgarien sköt hela tiden upp utlämnandet. Efter ett möte med Hitler i dennes högkvarter i augusti 1943 återvände Boris dödssjuk. Han dog i slutet av samma månad och detta ledde till rykten om att han skulle ha förgiftats på Hitlers order.

Den kommunistisk dominansen upphörde 1990, då Bulgarien höll sitt första val med flerpartisystem sedan andra världskriget och började den omstridda processen mot politisk demokrati och marknadsekonomi medans man kämpade med inflation, arbetslöshet, korruption och kriminalitet. Landet gick med i Nato 2004 och EU 2007.




När de byggde Sofias tunnelbana hittade de en massa ruiner från romarriket.



Utanför Sofia Public Mineral Baths köar folk för att fylla petflaskor med mineralvatten. Olika brunnar är bra för olika saker, den här var bra för hjärtat.

Den omstridda statyn av Saint Sofia. Enligt vår guide har martyren Sofia ingenting med Sofia som stad att göra, ändå reste de statyn. Det har också rest röster angående martyrens urringning och klädsel.



Baba marta är en figur som som bär med sig slutet på vintern och början av våren. Hennes helgdag firas i Bulgarien första mars och då byter människorna martenitsi med varandra, röda och vita handgjorda armband. Hur många armband du har på armen reflekterar tydligen hur många vänner du har. När första knopparna dyker upp på träden ska armbanden tas av och hängas upp i träden.

Vi gick på restaurang och fick (som vanligt på Balkan) kött, kött, kött och raki.


De spelade Michelle ma belle och jag tyckte tydligen det var jättekul...


...och blev jätteglad.

Jag pratade lite med vår taxichaufför som visade bilder på hans yngsta dotter som precis hade avslutat sin universitetsexamen men bodde hemma. Han sa att det inte fanns några arbeten för unga i Sofia så hon skulle förmodligen flytta från landet. Hans två äldre döttrar bodde redan i USA och England. På stan såg vi även en protest i nationalistisk anda. På nyheterna i Sverige berättas det om ungdomsarbetslösheten hela tiden och i Kosovo med europas yngsta befolkning är de flesta arbetslösa med. Jag får vara glad att jag har en master kvar att göra.