Prizren

För ca tre veckor sedan beökte vi Prizren. Förstår inte vart tiden tar vägen. Jag har redan varit här halva tiden. Känns overkligt. Jag och Merel tog i alla fall bussen till Prizren. Det var verkligen en vacker stad! En medeltidsstad. Vi satte oss på ett café ganska direkt och efter ett tag kom några killar som vi hade träffat ute natten innan förbi. De var också i Prizren och vi slog följe upp mot det gamla slottet uppe på berget. Det var en härlig promenad och så himla vackert.







Killarna hade med sig en hund. Lilla Belle hade räddats från en parkeringsplats.


Romabarnen var väldigt förtjusta i Belle. Vi gav dem inte pengar men de fick leka med hunden.


Vandring uppåt mot slottet.









Mer barn som blev kär i Belle.






Vi tog en annan väg ner för berget och råkade stöta på några fårherdar. De kunde tyska så holländarna pratade lite med dem. Det var så obeskrivligt vackert med utsikten, allt det gröna och bergen.






Herdarna hade också hundar. Stackars Belle höll på att bli uppäten av schäfern men allt gick bra.


När vi kom ner besökte vi huset där League of Prizren hade träffats 1878. Det var alla albanska ledare som samlades i Prizren och vi fick se en karta över hur utbredda albanerna var då. Huset brändes ner under kriget så vi var i det återuppbyggda Prizrenligan-huset.

Efter ett tag sa vi att vi måste gå för att hinna med bussen. De tyckte de andra var onödigt eftersom de hade en UNMIK-bil som hade ett extra säte i bakluckan. Vi stannade därför och åt en rasande god middag och tog sedan bilen hem. Vi kunde bara köra 4 mil åt gången utan att betala så efter var fjärde mil stannade vi i 10 minuter. Hela vägen hem berättade vi historier och jag minns inte när jag skrattade så mycket sist. En av världens bästa dagar.