26

För er som missade det så fyllde jag år förra torsdagen. 26 bast. Jag var inte riktigt nervös den här gången. Jag vet ju att jag alltid är lugn när jag firar min födelsedag utomlands. Det här blev min femte födelsedag utanför Sveriges gränser. När jag är utomlands slipper jag ångesten, då känner jag att jag gör något vettigt. I Sverige får jag åldersnoja och undrar vad jag gör med mitt liv. I Sverige vill jag bli firad som om jag var ett litet barn med tårta och kalas, utomlands bryr jag mig inte särskilt mycket. I torsdags pratades det inte mycket om min födelsedag. De på ambassaden sa grattis. På lunchen betalade de min mat utan att göra en stor grej av det. Det var lurre.

Den här födelsedagen var lite vemodig också eftersom Sture begravdes samma dag. Det kommer ta tid innan jag förstår att han är borta. Eftersom jag inte har varit i Härnösand så mycket och eftersom vi inte sågs i jul så har jag aldrig sett honom dålig. På ett sätt kanske det är bra. Jag kommer ihåg honom som frisk och kry och som att han skulle kunnat leva minst 20 år till. Nästa gång jag kommer till Härnösand kommer jag förvänta mig att han klampar rakt in och säger “Har du inte klivit upp än? Klockan är ju 11!”. Det känns väldigt märkligt och tråkigt att han är borta. Jag gillade Sture, det gick alltid att skoja med honom.

På kvällen mötte jag Agnes, Merel och Jante för middag och drinks. Först gick vi till Bukka bar och drack ett glas vin och jag fick presenter (!!!), vilket jag var totalt oberedd på. Jag blev mycket glad. Sedan gick vi på Tiffany’s och åt middag. De serverade klassisk albansk mat som smakade heaven. Sedan gick vi vidare till Ma Belle och åt tårta för att sedan avsluta med ett glas vin till på Hamam.



Först hade vi lite problem att hitta till Tiffany's så guideboken åkte fram.


Merel.


Jante.


Nöjd brud 26.